Vi har precis som många andra förskolor/skolor, arbetat med Portfolio i minst 10 år. Jag minns den första föreläsningen med en kvinna som berättade om hur de arbetade med Portfolio i Nya Zeeland med stora framgångar. Det lät fantastiskt och genast ville man kasta sig in i portfolioarbetet och använda sig av alla goda tips och idéer hon hade med sig. Som så många gånger tidigare försökte vi implementera en redan färdig ide och göra den till vår, och som så många gånger förr visade det sig att det inte gick denna gången heller. Det går inte att bara kopiera en ide, den måste få växa fram. Det är en process som måste få ta tid, det kan ta år att bygga upp en portfoliokultur enligt Roger och Birgitta Ellmin, och jag är benägen att hålla med. Det ska passa de barnen vi har i barngruppen, hur de lär sig och vilka erfarenheter, förutsättningar och tidigare kunskaper de har.
Vi har provat en massa modeller, pärmar, mappar, digitalt. Jag tror inte att det går att hitta en modell, utan de kan se väldigt olika ut, beroende på barnen och deras intresse och utgångsläge. Nu får barnen sätta in vad de vill i portfolion, de kan se väldigt röriga och spretiga ut, men nu känns det som det är barnen som är ägare till sina portfolion. De bläddrar, visar varandra, pratar om det de satt in och är framförallt stolta. Våra "små" går ocksåoch hämtar sina portfolio pärmar och klistrar och klipper och sätter in. Förr visste inte barnen vad vi menade när vi pratade om Portfolio, och vi hade Portfolio-veckor någon gång per termin. Nu känns det helt absurt!
Vi diskuterar ständigt om hur lärande visas, vad är lärande, och vi har kommit fram till att när barnen aktivt väljer, berättar och funderar kring det som sätts in, antingen tillsammans med en kompis eller en pedagog, så sker ett lärande. Dilemmat kan vara hur vi ska gå vidare och utmana ytterligare. Jag gillade idéen med en arbetsportfolio och en visningsportfolio. Det känns som det är där vi har hamnat. Det blir ytterligare tid för reflektion och eftertanke när barnen ska välja ut vad som ska visas i visningsportfolion. Det ultimata skulle vara att portfolion följde med barnen och visade deras utveckling mellan olika skolstadier, en "röd tråd" från förskolan till gymnasiet. Vi har inte kommit dit på vår skola tyvärr.
På vår avdelning har vi börjat använda Keynote, och alla barn har en egen Portfolio/presentation. De äldre barnen har fått lägga in och skriva själva och de yngre barnen har fått se bilder och filmsnuttar som vi pratat om. De älskar att se sig själva och sina kompisar och de berättar och pratar om det de ser. Föräldrarnas reaktioner har varit väldigt positiva, det är ett sätt för dem att få se och dela sina barns upplevelser på förskolan vilket resulterat i att de kan ställa frågor och prata om det barnen gjort. Jag tror vi kan bli ännu tydligare i vår information kring portfolioarbetet, vad det innehåller och står för, hur viarbetar med den och varför, kanske skicka hem den då och då vilket skulle göra föräldrarna ännu mer delaktiga. Skickas portfolion hem med jämna mellanrum, har de möjlighet att se vad barnen gjort, kan visa intresse, stolthet, stödja, ställa frågor på ett helt annat sätt, när det finns något konkret att fokusera kring.
Enkelheten och snabbheten med I-paden är ovärderlig. Saker som förr kunde vara lite kruxiga och tidskrävande görs nu på ett ögonblick. Barnen fotograferar, filmar och några barn har testat att göra en trailer. Hade aldrig trott att jag skulle se så många fördelar med paddan. En risk kan vara att man filmar och fotograferar för mycket och det blir svårt att använda allt på ett bra sätt. Vi har använt en del filmer som visningsfilmer, där vi diskuterat tillsammans med barnen eller pedagoger emellan, sedan slängt filmen för då har den gjort sitt. Alla saker vi gör är inte spara-material. Allt behöver inte bedömas och utvärderas, en del kan "bara upplevas" (s. 157).
En Portfolio kan egentligen se ut hur som helst, den behöver inte vara digital, eftersom det inte är tekniken i sig som är det viktiga, utan det är barnets utveckling som ska stå i fokus. Jag kan tycka att det ena inte utesluter det andra. Man kan visa på olika saker och I-paden hjälper till att lägga till några dimensioner.
Boken gav mig en massa nya tankar och bekräftade en del gamla, men gav mig definitivt en nytändning med portfolioarbetet.
Referenslista
Ellmin, Roger och Birgitta (2003). Att arbeta med Portfolio- teori, förhållningssätt och praktik. Växjö: Författarna och Förlagshuset Gothia AB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar