Slutord, min fantastiska resa med Ipaden!

Ska nu försöka samla ihop alla tankar, intryck, känslor och lärdomar jag fått med mig från denna fantastiska kursen. Kan varmt rekommendera den om den ska fortsätta, alla som har möjlighet skulle ta chansen.

 

Det känns som livet före och efter Ipaden. Jag startade med noll kunskaper om hur man använder själva verktyget och nu känns det som jag lärt mig ofantligt mycket, och fram för allt vågar jag på ett helt annat sätt än tidigare.

Under resans gång har även min syn på pedagogisk dokumentation blivit en helt annan. All fantastisk litteratur har gett mig ytterligare en dimension, vad pedagogisk dokumentation står för, en mycket djupare förståelse, som känns så helt rätt. Ellmin och Ellmins bok om portfolio gav väldigt mycket, och vårt portfolioarbete fick ett litet ansiktslyft. Vi har både en pärm där barnen sätter in sånt som känns angeläget för dem att sätta in,  de kan sitta och bläddra i den och samtala med en pedagog eller en kompis, de är verkligen ägare till sin portfoliopärm. Vi filmar och fotograferar mycket, samtalar om bilderna tillsammans, tittar på filmerna, antingen tillsammans med barnen eller med pedagoger beroende på vad och varför vi filmat. Vi har även en keynote mapp till varje barn, vi håller fortfarande på och diskuterar och testar oss fram, vad ska läggas i mappen, varför och vad ska vi göra med det?
Det gäller att hitta någon slags struktur så det blir lätt att hitta bland bilder och text, och hur de ska förvaras (Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan). 

Föräldrarna har fått ta del av presentationen på utvecklingssamtal och det har blivit helt andra samtal. Det ger föräldrar en större inblick i barnens lärande och var de befinner sig(Att fånga lärandet).

Barnen filmar och fotograferar och några barn har gjort en liten trailer. De yngre barnen älskar att se sig själva på film. Det blir snabbt väldigt mycket bild och film och det gäller att sålla och radera. På en förskola hade barnen själva lärt sig att radera, och de fick göra det några gånger per termin. Risken kan ju lätt bli att man drunknar i dokumentationer, så det är ju verkligen viktigt att hitta någon långsiktig plan och strategi. (Uppföljning,utvärdering och utveckling i förskolan)  Jag upplever att jag blivit mer öppen för alternativa  och annorlunda lösningar. Ju mer man lär sig desto mer vågar man prova och ifrågasätta. vi har också en fortlöpande diskussion i arbetslaget och på enheten kring dessa frågor.

Vi använde oss av en keynote presentation när vi presenterade vårt arbete på föräldramötet. Det gav ett väldigt proffsigt intryck, och det är roligare för föräldrarna att se sina barn i filmer och bilder från vår dagliga verksamhet. Jag lade snabbt in både filmer,redigerade i imovie, bilder och text. Det hade alldrig hänt före kursen, då överlät jag gärna det åt någon som "kunde".

Kursen har även resulterat i en avdelningsblogg, där vi berättar och visar föräldrar hur vi arbetar på avdelningen, vilket blivit väldigt väl mottaget. Föräldrarna får en helt annan inblick och de kan  skriva en kommentar till  det vi gjort.  Det är ett sätt för dem att känna sig delaktiga i sina barns vardag och ger dem möjlighet att prata och ställa frågor till sina barn kring saker de gjort.

Jag tycker det som Hillevi Lenz Taguchi skrev är klockrent. "Med hjälp av pedagogisk dokumentation kan man göra den osynliga- inre - pedagogiska miljön synlig och samtidigt få ett verktyg att förstå den yttre och synliga miljön".
Ett pedagogiskt förhållningssätt ställer hela tiden krav på förändringar, oavsett om man använder penna och papper, kamera, ipad eller dator, en kunskap är föränderlig och vi är delaktiga i all förändring, om vi är öppna och vill. (Att fånga lärandet)

Denna kursen har fört med sig en massa positiva saker, och ett nytt sätt att se på dokumentation.

Jag känner mig faktiskt stolt över de kunskaper jag erövrat genom denna kursen, fram för allt med Ipaden och nu släpper jag den aldrig.

Referenslitteratur:
Ellmin, B., Ellmin, R. (2003). Att arbeta med porfolio:teori, förhållningssätt och praktik. Stockholm: Gothia
Lenz Taguchi, H. Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm:HLS
Wehner-Godee, C. (2010). Att fånga lärandet:pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm:Liber
Skolverket. Uppföljning,utvärdering och utveckling i förskolan - pedagogisk dokumentation. (2012)

Mediers påverkan i lärmiljöer

Barn idag har redan en digital kompetens i tidig ålder, de är omgivna av digitala verktyg, datorer, touchtelefoner och surfplattor.

En 6-åring har ofta hunnit skaffa sig 4 års datorvana, det säger en hel del.

Vi kan inte längre ställa oss frågan om IKT är bra för barn, vi får istället fråga oss vad, när, hur och fram för allt varför? (Karin Forsling, Digital kompetens i förskolan)

Jag tror det är viktigt att vi vuxna ser över och diskuterar hur vi på bästa sätt kan främja den utveckling som så kraftfullt är i rullning, att vi försöker sätta oss in i ungas medievanor och hur vi kan utnyttja och gå vidare med dessa kunskaper och erfarenheter.

Karin Forsling tycker förskolan måste ta IKT ett steg vidare och låta barnen använda kamera, filmkamera och dator för att dokumentera och visa upp sin vardag. Att de får känna att de själva kan hantera tekniken. En del förskollärare kan känna en viss rädsla att tekniken ska konkurrera ut lek, utevistelse och motorik.

Hur gör man på bästa sätt?

Läste en intressant artikel i tidningen förskolan, där de berättade om två olika avdelningar. På den ena fick  barnen fritt använda datorn, surfa på internet utan vare sig schema eller tidsbegränsning. På den andra fick de använda vissa utvalda pedagogiska spel, sitta max 15 min, och turordningen var schemalagd.

På båda avdelningarna satt de tillsammans, samarbetade och samtalade. På den tillåtande avdelningen blev spelandet mer genusrelaterat och vissa barn tänjde på gränserna och gick in på spel som " de inte fick använda", och de prövade sig fram. På denna avdelning kunde datorn stå oanvänd långa stunder, medans  barnen på den andra avdelningen ofta hängde flera runt datorn, och mycket tid gick åt till att förhandla sig till mer tid och datorn stod sällan oanvänd.

Väldigt intressant och det finns väl inget rätt och fel, men det får en verkligen att fundera över sin egen inställning.

Medierådet är en kommitté inom Regeringskansliet som arbetar med barns och ungas medie- situation, med syfte att minska riskerna för skadlig mediepåverkan samt att öka förståelsen för barns och ungas kreativitet och aktiviteter på internet. Det känns väldigt bra och angeläget att det görs, eftersom det ät ngt vi måste ta del av och diskutera regelbundet eftersom det händer så mycket, så snabbt.

Troligtvis kommer användandet av digitala verktyg se annorlunda ut om några år när det blir generationsskifte bland förskollärarna, eftersom de har en helt annan ingång, medie användandet är så självklart för dem.

Vi kan inte blunda för utvecklingen, eller hålla oss utanför den och  förskolans uppdrag är att ge alla barn en likvärdig utbildning, även på den digitala arenan.

Medierådet(2010) Småungar och medier

Karin Forsling, Digital kompetens i förskolan, Kapet, Karlstads universitets pedagogiska tidskrift, 2011.

Artikel i Förskolan, nr 7, 2012, Regler eller ej?

Min film

Tankar kring filmarbetet

Jag tyckte det var vansinnigt svårt att komma på vad jag skulle göra en film om. Till slut blev det nästan smått panikartat. De man pratade med hade redan idéer och flera hade satt igång sina filmprojekt medans jag stod på ruta noll, hjälp!
Tänk, tänk, tänk! Jag kanske kunde använda en del material som jag redan hade och sedan bygga på med mer.
Vi besöker ett odlingskooperativ med några av barnen på förskolan där vi har en liten odlingslott, det kanske kunde bli en liten film som i bästa fall kunde inspirera och visa föräldrar och barn vad vi gör där.
Så fick det bli. Eftersom jag tänkte filmen mer som en information/dokumentär film, samlade jag på mig filmsnuttar och bilder och försökte sedan klippa ihop och redigera. Därför fick jag göra efterkonstruktion på bild- och filmmanus. Nu i efterhand tror jag att jag hade fått till en både bättre film och story om jag hade skrivit manus innan, åtminstone till viss del.
Trots att jag försökte tänka på att zooma, både till närbild och extrem närbild under tiden jag filmade blev det inte riktigt så. Det tror jag hade blivit annorlunda om jag redan i förväg bestämt hur jag skulle gå tillväga och hur jag ville det skulle se ut, men även det är ju en viktig lärdom. Händerna med frön kan representera början på något nytt.



När jag så smått börjat få ihop delarna blev det dags för nästa bakslag. Ett av barnen som var med i filmen fick inte vara med på youtube. Intelligent att inte ta reda på sånt i förväg kan tyckas.
Det blev till att försöka redigera bort henne, vilket var lättare sagt än gjort eftersom hon var med överallt, suck!
Jag kan inte påstå att jag är helnöjd med min film, men jag kan däremot påstå att jag lärt mig en massa. Jag gillade att jobba i IMovie, det gick snabbt att lära sig hur man skulle gå tillväga, lite kruxigt att byta plats på filmsnuttarna, de försvann ibland. Jag har alltid varit lite rädd för tekniken, nu känner jag mig inte ett dugg rädd.



Tänkte att inslaget med de springande barnen skulle väcka lite intresse. Vad ska hända. Att använda strukturen upprepning, berätta vad man ska berätta, berätta det och sedan berätta vad man berättat passar ju jättebra när man arbetar med barn.
Att lustfylldheten är en viktig del och att man ska prioritera det man känner i magen och i hjärtat, sagt av Erik Gandini, dokumentärfilmare, kan jag inte annat än hålla med om.
Känner väl inte direkt att jag är en filmmakare av högre kaliber, men som sagt har det väckt ett väldigt intresse, och gett mersmak att utveckla arbetet med filmandet.

Film manus

MUMINDALEN PÅ KOOPERATIVET

1. EXT. KOOPERATIVET - DAG.

    En stillbild med två barn på en kal odlingslott

2. EXT. KOOPERATIVET  - DAG.

   En stillbild på en grönskande bild på odlingslotten.

BERÄTTARRÖST

Nu ska ni få följa med på en tur till våran odlingslott på kooperativet.

3. EXT. KOOPERATIVET - DAG.

Sex barn står i trädgårdslandet med spadar och gräver.

BERÄTTARRÖST

Här är några av barnen som ska berätta om

4. EXT. FÖRSKOLEGÅRDEN - DAG.

Fyra barn kommer springande mot kameran.

BERÄTTARRÖST

-våra upplevelser och vad vi gjort.

5. EXT. FÖRSKOLEGÅRDEN - DAG.

Edwin sitter i ett träd.

EDWIN

Hej, jag heter Edwin!

6. EXT. FÖRSKOLEGÅRDEN - DAG.

Elis sitter i ett träd.

ELIS

Hej, jag heter Elis!

7. EXT. FÖRSKOLEGÅRDEN - DAG.

Viggo sitter i ett träd.

VIGGO

Hej, jag heter Viggo!

8. EXT. FÖRSKOLEGÅRDEN - DAG.

Edwin och Elis sitter på en bänk.

PEDAGOG

Kan ni berätta om första gången på kooperativet, vad ni gjorde då?

ELIS

Vi lasta hästgödsel.

9. EXT. KOOPERATIVET - DAG.

En stillbild på en skottkärra i en gödselstack. Ljudeffekt, KAMERAKLICK.





 10. EXT. KOOPERATIVET - DAG.

En stillbild på fyra barn och en skottkärra i en gödselstack. Ljudeffekt, KAMERAKLICK.

11. EXT. KOOPERATIVET - DAG.

En stillbild på två barn som står i en gödselstack. Ljudeffekt, KAMERAKLICK.

12. EXT. FÖRSKOLEGÅRDEN - DAG.

Elis och Edwin sitter på en bänk.

ELIS

Hittar vi maskar i gödslet i jorden.

13. EXT. KOOPERATIVET - DAG.

En stillbild på en massa maskar i jorden. Ljudeffekt, KAMERAKLICK.

14. EXT. FÖRSKOLEGÅRDEN - DAG.

Elis och Edwin sitter på en bänk.

PEDAGOGEN

Varför är det bra med maskar?

ELIS

För att de äter upp jorden.

EDWIN

Nej, bajset och så bajsar de ut jord.

PEDAGOGEN

Vad är det för bajs de äter upp?

EDWIN

Hästbajs

ELIS

-och lite gammal mat också.

15. EXT. FÖRSKOLEGÅRDEN - DAG.

Sex barn sitter på en bänk och sjunger.

BARNEN

Masken kryper i vårt land, utan ögon, utan tand, skatan kommer på visit, och masken ropar smiiit!

16. EXT. FÖRSKOLEGÅRDEN - DAG.

Viggo, Elis och Edwin sitter på en bänk.

EDWIN

Lägger på hästbajs.

ELIS

Gödsel?

EDWIN

Ja, just det.

17. OCH 18.EXT. KOOPERATIVET - DAG.

En stillbild på en pojke som står i ett grönsaksland och gräver. Ljudeffekt, KAMERAKLICK.

19. EXT. FÖRSKOLEGÅRDEN - DAG.

Elis och Viggo sitter på en bänk.

PEDAGOGEN

Vad odlade ni på kooperativet?

VIGGO

Vi odlade morötter, rädisor

ELIS

-och ärtor.

20. INT. AVDELNINGEN - DAG.

En stillbild på tre fröpåsar med morötter, ärtor och rädisor. Ljudeffekt, KAMERAKLICK.

21. INT. AVDELNINGEN - DAG.

Elis händer , med stora frön i en hand och små frön i den andra.

ELIS

Den här handen, de här är till ärtorna och de här är till morötterna.

22. EXT. FÖRSKOLEGÅRDEN - DAG.

Viggo. Elis och Edwin sitter på en bänk.

PEDAGOGEN

Har det växt så man kan äta utav dem?

ELIS, EDWIN, VIGGO

Nej!

23 OCH 24. EXT. KOOPERATIVET - DAG.

Stillbilder på odlingen som börjat gro och grönska lite. Ljudeffekt, KAMERAKLICK.

BERÄTTARRÖST

Nu ska barnen få berätta om några av höjdpunkterna på kooperativet.

25. INT. LEKRUMMET - DAG.

Elis, Edwin och Viggo sitter i soffan.

ELIS

Springa genom de smultronstångarna fram och tillbaka.

PEDAGOGEN

Smultronstångar?

ELIS

Ja de e liksom väggar där det är jord nedanför och där växer det hallon och smultron.

Stillbilder på hallonbuskar med stora hallon, ljudeffekt, SKRATTANDE BARN.

EDWIN

Surfa hårt, surfa i gödslet.

Stillbild med fyra barn i gödselhögen, ljudeffekt, VATTENPLUMS.

VIGGO

Jag tyckte det var kul att göra ruschelkanan i gödslet.

Stillbild med en gödselhög, ljudeffekt, JUBLANDE BARN.

26. EXT. KOOPERATIVET - DAG. 

En grönskande stillbild.

BERÄTTARRÖST

Vi avslutar våran film med en saga som några barn ritade och skrev.

27. INT. AVDELNINGEN - DAG. 

En flicka i närbild.

TYRA

Jag heter Tyra.

28. INT. AVDELNINGEN - DAG.

En pojke i närbild.

GABBE

Hej, jag heter Gabbe.

29. INT. AVDELNINGEN - DAG.

Två barn sitter vid ett bord och håller i en bok.

TYRA, GABBE

Vi har gjort en saga som vad händer om ett frö.

30. SAGAN.

Tecknade bilder, en flicka, ett frö, en solig bild, en ovädersbild, en pojke och en glad blomma.

Ljudeffekter, STIGANDE TRUDELUTT, ÅSKA, REGN.

BERÄTTARRÖST

Det var en gång en flicka som hette Tyra, som la ner ett frö i jorden. Fröet växte till en stjälk, när Tyra hade vattnat fröet. Fröet hade växt lite mer och hade fått en liten knopp. En dag så blev det inte så fint väder, då så blev blomman ledsen och den dog nästan. Sen blev den lycklig för Gabbe kom och vattna och solen lyste och alla blad kom ut och blomman var lycklig i alla sina dar.

31. EXT. KOOPERATIVET - DAG.

En stillbild med två pojkar som håller upp var sin morot. Ljudeffekt, KAMERAKLICK, OCH JUBLANDE BARN.

32. EXT. KOOPERATIVET - DAG.

En stillbild med morötter som ligger på en gräsmatta

Bildmanus

- Posted using BlogPress from my iPad

Synopsis

Titel: Mumindalen på kooperativet

Syfte:  Visa vad vi gör på odlingskooperativet. Väcka lust och nyfikenhet hos andra att gå till kooperativet och testa på.

Form: Informationsfilm

Målgrupp: Föräldrar och barn på avdelningen, men även pedagoger och de övriga barnen på förskolan.

Längd: 5 min 3 sek

Filmen handlar om våra utflykter till kooperativet och vad vi gör där. Barnens tankar om det de upplevt. Glädjen över att få rasa runt i gödselhögar, hitta och samla maskar. Följa vad som händer med ett frö och vad som behövs för att det ska växa. Försöka förmedla den glädje besöken gett barnen, och ett stort intresse för fram för allt gödsel,  och hur mycket roligt man kan ha med det, vem skulle ha gissat det!

Referenslitteratur:
Granath, T  (2006) Manus och dramaturgs för film, Malmö: Liber

Att arbeta med Portfolio-teori, förhållningssätt ochpraktik

Vi har precis som många andra förskolor/skolor, arbetat med Portfolio i minst 10 år. Jag minns den första föreläsningen med en kvinna som berättade om hur de arbetade med Portfolio i Nya Zeeland med stora framgångar. Det lät fantastiskt och genast ville man kasta sig in i portfolioarbetet och använda sig av alla goda tips och idéer hon hade med sig. Som så många gånger tidigare försökte vi implementera en redan färdig ide och göra den till vår, och som så många gånger förr visade det sig att det inte gick denna gången heller. Det går inte att bara kopiera en ide, den måste få växa fram. Det är en process som måste få ta tid, det kan ta år att bygga upp en portfoliokultur enligt Roger och Birgitta Ellmin, och jag är benägen att hålla med. Det ska passa de barnen vi har i barngruppen, hur de lär sig och vilka erfarenheter, förutsättningar och tidigare kunskaper de har.

Vi har provat en massa modeller, pärmar, mappar, digitalt. Jag tror inte att det går att hitta en modell, utan de kan se väldigt olika ut, beroende på barnen och deras intresse och utgångsläge. Nu får barnen sätta in vad de vill i portfolion, de kan se väldigt röriga och spretiga ut, men nu känns det som det är barnen som är ägare till sina portfolion. De bläddrar, visar varandra, pratar om det de satt in och är framförallt stolta. Våra "små" går ocksåoch hämtar sina portfolio pärmar och klistrar och klipper och sätter in. Förr visste inte barnen vad vi menade när vi pratade om Portfolio, och vi hade Portfolio-veckor någon gång per termin. Nu känns det helt absurt!

Vi diskuterar ständigt om hur lärande visas, vad är lärande, och vi har kommit fram till att när barnen aktivt väljer, berättar och funderar kring det som sätts in, antingen tillsammans med en kompis eller en pedagog, så sker ett lärande. Dilemmat kan vara hur vi ska gå vidare och utmana ytterligare. Jag gillade idéen med en arbetsportfolio och en visningsportfolio. Det känns som det är där vi har hamnat. Det blir ytterligare tid för reflektion och eftertanke när barnen ska välja ut vad som ska visas i visningsportfolion. Det ultimata skulle vara att portfolion följde med barnen och visade deras utveckling mellan olika skolstadier, en "röd tråd" från förskolan till gymnasiet. Vi har inte kommit dit på vår skola tyvärr.

På vår avdelning har vi börjat använda Keynote, och alla barn har en egen Portfolio/presentation. De äldre barnen har fått lägga in och skriva själva och de yngre barnen har fått se bilder och filmsnuttar som vi pratat om. De älskar att se sig själva och sina kompisar och de berättar och pratar om det de ser. Föräldrarnas reaktioner har varit väldigt positiva, det är ett sätt för dem att få se och dela sina barns upplevelser på förskolan vilket resulterat i att de kan ställa frågor och prata om det barnen gjort. Jag tror vi kan bli ännu tydligare i vår information kring portfolioarbetet, vad det innehåller och står för, hur viarbetar med den och varför, kanske skicka hem den då och då vilket skulle göra föräldrarna ännu mer delaktiga. Skickas portfolion hem med jämna mellanrum, har de möjlighet att se vad barnen gjort, kan visa intresse, stolthet, stödja, ställa frågor på ett helt annat sätt, när det finns något konkret att fokusera kring.

Enkelheten och snabbheten med I-paden är ovärderlig. Saker som förr kunde vara lite kruxiga och tidskrävande görs nu på ett ögonblick. Barnen fotograferar, filmar och några barn har testat att göra en trailer. Hade aldrig trott att jag skulle se så många fördelar med paddan. En risk kan vara att man filmar och fotograferar för mycket och det blir svårt att använda allt på ett bra sätt. Vi har använt en del filmer som visningsfilmer, där vi diskuterat tillsammans med barnen eller pedagoger emellan, sedan slängt filmen för då har den gjort sitt. Alla saker vi gör är inte spara-material. Allt behöver inte bedömas och utvärderas, en del kan "bara upplevas" (s. 157).

En Portfolio kan egentligen se ut hur som helst, den behöver inte vara digital, eftersom det inte är tekniken i sig som är det viktiga, utan det är barnets utveckling som ska stå i fokus. Jag kan tycka att det ena inte utesluter det andra. Man kan visa på olika saker och I-paden hjälper till att lägga till några dimensioner.

Boken gav mig en massa nya tankar och bekräftade en del gamla, men gav mig definitivt en nytändning med portfolioarbetet.

Referenslista
Ellmin, Roger och Birgitta (2003). Att arbeta med Portfolio- teori, förhållningssätt och praktik. Växjö: Författarna och Förlagshuset Gothia AB

Barn och filmning

När vi arbetade med ett projekt där barnen sågar och spikar bad jag ett av barnen att filma. Det blev riktigt häftigt. Hon filmade, helbild, halvbild och närbild, utan några som helst instruktioner. Barn är ju helt otroliga. Nu vill alla filma, så det lär bli en massa spännande filmer framöver. De är så snabba på att lära sig hur de ska göra och blir jättestolta över det de gjort. Sedan avslutade vi med lite massage och lyssnade på den sköna låten på fluid appen, (tack Susanne)
En riktigt bra dag!

Min självskattning
- Posted using BlogPress from my iPad


Lite dålig bild, men kontentan är att jag går framåt, det känns bra.

Halvlek

Tankar och funderingar så här i halvtid. Jag tycker jag har lärt mig och lär mig massor hela tiden. Det dyker ständigt upp nya frågor och jag vill bara veta mer.
Jag googlar, kollar bloggar och olika forum. Det är bara att kasta ut en fråga och man får väldigt snabbt svar. Jättekul!
Trodde aldrig att jag skulle ta till mig I-paden så. Jag filmar och fotar barnen väldigt mycket och de älskar att se sig själva på bild. Man upptäcker ofantligt mycket när man tittat på filmerna tillsammans, trots att man är där när det händer missar man en massa. Barnen upptäcker saker som väcker nya tankar och frågor, som leder oss vidare. Nu, känns det, som pedagogisk dokumentation. Tidigare använde vi oss inte av bilder och filmer för att komma vidare, utan hängde upp dem på väggen för att visa föräldrar vad vi gjort. Ett slags kvitto på vad vi gjort.
Nu känns dokumentationen mer levande, och det är barnen som äger den.

Mina tankar kring pedagogisk dokumentation har förändrats en hel del, och nu känns det som en massa saker har klarnat. Efter att ha läst litteraturen känns det självklart att använda bl.a I-paden. Jag gillar att filma och se på det barnen gjort tillsammans med dem. Vi har arbetat mycket med att bygga en teater och olika figurer och skapa sagor. Det är inte helt enkelt att få ihop och barnen upptäckte en massa när vi tittade på filmerna kring detta arbetet. De pratade för lågt, de höll figurerna för långt ner, teatern kändes lite trång och de kunde bara vara en eller två samtidigt. Detta hade nog inte alls blivit lika tydligt för dem om jag bara hade försökt uppmärksamma dem på detta, nu upptäckte dem det själva.

Än så länge känns det som jag använder I-paden mest i dokumentationssyfte. Vi har arbetat lite med sockpuppets, och det har de tyckt varit jättekul, och det är ngt jag tror vi kan utveckla en hel del. Vi har inte testat så många appar ännu, Toca apparna förstår jag mig inte riktigt på, en hel del av apparna är sånt de kan göra hemma. Vi har en hel del diskussioner kring detta, vi vill erbjuda dem något annat än det som erbjuds hemma. Många barn vill sitta och spela, och det fyller ju också en funktion, men det är inget vi vill erbjuda.
Det ska vara liv ochrörelse kring I-paden, inte en passiviserande barnvakt.

Vi har diskuterat att starta en avdelningsblogg, något jag aldrig skulle drömt om för några månader sen, vi ska ta upp det till diskussion med våra föräldrar på nästa föräldramöte.

Jag tror att jag, kollegor och barnen kommer att hitta massor av fler användningsområden, detta är bara början.

Jag och min padda

Tycker mer och mer om I-paden, även om det tar en del kraft och tid när man inte kan vissa saker. Använder paddan mycket till att filma vad barnen gör och tittar sedan tillsammans med dem på filmen. Jag och barnen upptäcker en massa genom detta. Till en början ville jag hitta ett sätt att spara allt, men upptäckte att det räckte att vi tittade tillsammans på det vi gjort, diskuterade, lärde oss kanske ngt nytt och kunde slänga dem och gå vidare mot nya utmaningar. Lägga in vissa filmer på fotoramen var för krångligt, men vi kan ju visa dem direkt på paddan. Kul för barn och föräldrar att se tillsammans.
Vi har även använt sockpuppets lite grann, än så länge tycker barnen det är roligast att hoppa runt med figurerna och låta. De är fantastiska på att lära av varandra.
Är väldigt sugen på att starta en avdelningsblogg där vi direkt kan lägga in upplevelser, kort och filmsnuttar. Vi ska ta upp det till diskussion på nästa föräldramöte.
Skulle gärna hitta ett enkelt sätt att lägga in olika bilder, dokumentationer, filmer, projekt som barnen arbetat med som de sedan kan ta med till förskoleklass, alla barnen skulle ha en egen mapp. Trodde att kanske Evernote var svaret, men det verkar inte så. Det ska vara enkelt, inte behöva överföras via sladd till datorn för att sorteras in i en mapp, det är för tidskrävande.
Nya tankar väcks hela tiden som skapar frågor som skapar ännu fler frågor.

Det måste finnas ett enkelt sätt!

Sitter här med paddan framför datorn och försöker lösa hur jag ska föra över videoinspelningar på barnen från paddan för att så småningom få in filmsnuttarna i vår digitala fotoram, har testat dropbox vilket verkade som en toppenide om inte filmerna varit för långa, har googlat, kollat på youtube, frågat min lärgrupp och fått massor av hjälp, men har ännu inte lyckats. Testar att föra över från paddan till datorn via kabeln ännu en gång, på förskolan fördes bara foton över men inga filmer. Skam den som ger sig!

Radioprogrammet Leka o lära

Radioprogrammet Leka o lära

Färdig!!!

Underbart, helt klar, den blev toklång och igår kväll/natt höll jag på att grina eftersom det bara försvann, och jag fick börja om eftersom jag lyckligtvis hade inspelningarna kvar och fick börja klippa och stuva om på nytt. Det har varit en intressant upplevelse, trodde först inte att jag skulle använda mig av detta igen, men nu känns det som om jag ser andra möjligheter. Man hörde så mycket på inspelningarna med barnen som man missade under tiden trots att jag var där. Barnen tyckte det var kul med inspelningarna och kollade vad som hände när man pratade lågt eller högt eller om ngt rörde sig när det var helt tyst.
Tack för de fantastiska instruktionsfilmerna, t o m jag lyckas med hjälp av dem.

Radioprogrammet Leka och Lära

<iframe width="100%" height="166" scrolling="no" frameborder="no" src="http://w.soundcloud.com/player/?url=http%3A%2F%2Fapi.soundcloud.com%2Ftracks%2F37991130&show_artwork=true"></iframe>

Pedagogisk dokumentation

Jag tycker att litteraturen varit väldigt intressant och det har satt igång en massa tankar i mig. Min syn på vad pedagogisk dokumentation är för något har ändrats en del från det jag började kursen. Det ställer verkligen ofantliga krav på mig som pedagog.
"Det handlade å ena sidan om att gå i dialog och skapa en kommunikativ handling med barnen, föräldrar och andra, å andra sidan att inta en rflekterande och forskande hållning för att pedagoger emellan ska kunna fokusera på barnens respektive de egna  arbetsprocesserna" (Dahlberg & Lenz Taguchi, 1994).
Inget enkelt uppdrag, men vem har sagt att det ska vara enkelt.

Den svårfångade reflektionen!

Nu har jag efter att läst och diskuterat i min lärgrupp skrivit ner en del tankar kring boken. Jag tycker den skapade mycket huvudbry, och krävde väldig eftertanke, en del har varit mer förvirrande än ngt annat. Det är helt uppenbart att vi behöver varandra i reflekterandet, och att det är vi tillsammans som för saker och ting framåt och ger det olika dimensioner, vi behöver bara tänka på att vara öppna för hur andra tänker och ser på saker och ting och försöka se det ur ett annat perspektiv än vårt eget, vilket kan vara nog så svårt. Det står mer om tänkandet under fliken, Den svårfångade reflektionen.