Tankar kring filmarbetet

Jag tyckte det var vansinnigt svårt att komma på vad jag skulle göra en film om. Till slut blev det nästan smått panikartat. De man pratade med hade redan idéer och flera hade satt igång sina filmprojekt medans jag stod på ruta noll, hjälp!
Tänk, tänk, tänk! Jag kanske kunde använda en del material som jag redan hade och sedan bygga på med mer.
Vi besöker ett odlingskooperativ med några av barnen på förskolan där vi har en liten odlingslott, det kanske kunde bli en liten film som i bästa fall kunde inspirera och visa föräldrar och barn vad vi gör där.
Så fick det bli. Eftersom jag tänkte filmen mer som en information/dokumentär film, samlade jag på mig filmsnuttar och bilder och försökte sedan klippa ihop och redigera. Därför fick jag göra efterkonstruktion på bild- och filmmanus. Nu i efterhand tror jag att jag hade fått till en både bättre film och story om jag hade skrivit manus innan, åtminstone till viss del.
Trots att jag försökte tänka på att zooma, både till närbild och extrem närbild under tiden jag filmade blev det inte riktigt så. Det tror jag hade blivit annorlunda om jag redan i förväg bestämt hur jag skulle gå tillväga och hur jag ville det skulle se ut, men även det är ju en viktig lärdom. Händerna med frön kan representera början på något nytt.



När jag så smått börjat få ihop delarna blev det dags för nästa bakslag. Ett av barnen som var med i filmen fick inte vara med på youtube. Intelligent att inte ta reda på sånt i förväg kan tyckas.
Det blev till att försöka redigera bort henne, vilket var lättare sagt än gjort eftersom hon var med överallt, suck!
Jag kan inte påstå att jag är helnöjd med min film, men jag kan däremot påstå att jag lärt mig en massa. Jag gillade att jobba i IMovie, det gick snabbt att lära sig hur man skulle gå tillväga, lite kruxigt att byta plats på filmsnuttarna, de försvann ibland. Jag har alltid varit lite rädd för tekniken, nu känner jag mig inte ett dugg rädd.



Tänkte att inslaget med de springande barnen skulle väcka lite intresse. Vad ska hända. Att använda strukturen upprepning, berätta vad man ska berätta, berätta det och sedan berätta vad man berättat passar ju jättebra när man arbetar med barn.
Att lustfylldheten är en viktig del och att man ska prioritera det man känner i magen och i hjärtat, sagt av Erik Gandini, dokumentärfilmare, kan jag inte annat än hålla med om.
Känner väl inte direkt att jag är en filmmakare av högre kaliber, men som sagt har det väckt ett väldigt intresse, och gett mersmak att utveckla arbetet med filmandet.