Varför dokumenterar vi, är det viktigt, finns det något värde i olika typer av dokumentationer, behövs de?
Vi har diskuterat mycket kring dokumentation i vårt arbetslag även innan vi började denna kursen, och nu är vi två som går kursen samtidigt vilket är jättebra eftersom vi båda läser litteraturen och får en massa upplevelser och tankar som vi kan diskutera.
Vad är det som är intressant att dokumentera och för vem görs det? Hillevi Lenz Taguchi skriver, vad dokumentationsarbetet ger oss, är fortlöpande information om var jag/vi står just nu. Dokumentationen ger oss också svar på frågor om vad barn kan, hur barn tänker och hur de lär sig. Det blir en lärprocess både för barnen och pedagogen.(Varför pedagogisk dokumentation, s 12)
Vi dokumenterar alltså både för barnens skull, likväl som för vår egen. Vi har även ett uppdrag att : "Förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas" (Lpfö 98 reviderad).
Dokumentationen ska alltså vara ett arbetsverktyg för att föra förskolan, barnen och oss pedagoger framåt.
Vi måste alltså hitta ett sätt att dokumentera och använda det vi får fram, och vi diskuterar och testar hela tiden. Detta med dokumentation är verkligen tidskrävande och kräver en hel del förändringar. Vi behöver dela upp oss mer men samtidigt behöver vi vara två pedagoger för att kunna dokumentera vissa saker. Det får samtidigt inte bli för mycket dokumentation, vi ska ha möjlighet att använda den så det inte bara är ngt som sätts in i en pärm eller sätts upp på en vägg utan ngn djupare mening
Jag tycker vi är väldigt bra på att använda digitalkameran för att visa olika saker vi gör och vi har också en smartboard vi kan använda på en massa olika sätt( i mån av tid). Nu har även I-paden tillkommit som ytterligare ett verktyg. Vi såg genast att ex. Evernote kunde användas, där man direkt kunde ta bilder och anteckna på plats.
Det svåra kan jag tycka, är att det bara blir en massa bilder och texter som inte används till vidare utveckling. Vi måste bli bättre på att ta tillvara på dokumentationen, använda den mer, inte bara visa på hur vi gått tillväga, utan även utnyttja det i hur vi ska gå vidare. Använda dokumentationen tillsammans med barnen vid nästa tillfälle man arbetar med "projektet". Det blir en upprepning, och man kan prata om det som hände sist och ställa frågor om hur man kan gå vidare. Dokumentationen ska inte vara en slutprodukt, utan något som ska göras kontinuerligt, för att öppna nya vägar och möjligheter.(Att fånga lärandet, s 23)
"Genom att den vuxne alltid utgår från dokumentationen av barnens arbete och tankar för att föra temat framåt, ges barnen makt över sitt eget lärande".
(Varför pedagogisk dokumentation, s 53)
En annan sak vi diskuterat mycket är hur ska vi välja tema.
Vi försöker lyssna in och ta tillvara på barnens intresse, men ibland hamnar vi ändå i den situationen där vi bestämmer. Hur väljer man ett projektarbete? I Varför pedagogisk dokumentation står det att man kan välja ett "hett" ämne för barnen, som antingen är taget från barnens intresse eller ett ämne som vi pedagoger tror kommer att engagera barnen.
Detta gjorde vi, ändå har vi fastnat och har svårt att komma vidare, vi bestämde att vi skulle jobba med ett djur i veckan och plötsligt hade vi tagit över och berättade och talade om och fyllde barnen med kunskap. Något som från början kom från barnens idéer och intresse lyckades vi inte riktigt hålla liv i. Det ska hända så mycket och vi har för bråttom, när barnen i själva verket behöver tid att få fundera och klura och komma på egna tankar och frågor kring ämnet.Vi ska följa barnens tankar och idéer och samtidigt ligga steget före, det är en ganska svår ekvation och man bör inte rusa fram, vilket jag upplever att vi ofta gör.
I dagsläget försöker vi dokumentera med hjälp av fotografier, teckningar, text och använder fotoramen, datorn, smartboarden och nu även vårt nya verktyg i paden. Det svåra är att inte bara dokumentera utan verkligen göra djupdykningar med hjälp av dokumentationen för att upptäcka nya intresseområden och frågeställningar och försöka förstå hur just dessa barn tänker för att kunna utmana dem vidare, använda dokumentationen, det är först när dokumentationen sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang som den blir pedagogisk (Att fånga lärandet, s 11)
Väldigt intressant hur man ser på olika rum, och hur de ger olika signaler till olika människor, barn som vuxna. (Att fånga lärandet, s 44)
Vi ändrar och tänker om hela tiden, och försöker hitta bra användningsområden och hur vi på bästa sätt kan använda rummen. Vi behöver se över ännu mer , vad som leks, vem som leker där, hur mycket rummen används, varför används det inte, vad tycker barnen, hur tycker de att vi ska använda rummen, trots att vi redan tänker mycket på det, tycker jag inte att vi lyckas hitta rätt.
Ett rum ska kunna användas som en "fjärde pedagog". I dagsläget med så stora barngrupper är det nästan ett måste. Det ställer också högre krav på oss pedagoger att hitta vad som intresserar barnen och får dem att känna ett sådant engagemang att de får lust att sitta och jobba med det material som finns till deras förfogande istället för att springa omkring och jaga varandra. Så länge vi inte lyckats skapa rum, miljöer och meningsfullt material för barngruppen kommer vi att ha en stökig grupp, tror jag. Dessutom tror jag vi har alldeles för bråttom, vi vill se resultat direkt. Det måste få ta tid,
Vi måste se på vår verksamhet och fundera på vad vi vill ge våra barn. Är det en bra barngrupp om de är lågmälda, städar efter sig och leker lugna lekar eller får det lov att bli lite stökigt, kan man ta in lastpallar, verktyg, spikar och skruvar,sandlådor eller är det inte ok. Är det tillåtet att ta egna initiativ, flytta runt saker, blanda och ge? Måste man ha leksaker eller är det så att förskolan kan /ska erbjuda andra saker än sådant man har hemma. Vad vill vi ha för barn? Hur lär de sig? Genom dokumentationen tror jag vi kan närma oss, hur just dessa barn i denna barngrupp lär sig, och vad som krävs av oss pedagoger.
Många kopplar pedagogisk dokumentation till projektarbeten och glömmer bort att dokumentera de vardagliga händelserna, det kan vara där man kan börja söka efter kunskap om barns lärande och få idéer om meningsskapande projekt för barnen. (Christina-Werner Godee, Lyssnandet och seendets villkor).
Litteraturen har väckt massor av tankar hos mig. Jag har fått en annan syn på den dokumentation vi gör idag. Vi använder inte dokumentationen på ett sätt som gör det till en pedagogisk dokumentation utan visar mer händelseförloppet och sen tar det slut. Hur sker lärandet, var sker det, hur ser förutsättningarna ut, hur kan vi gå vidare och hur använder vi den kunskap vi fått? Det är inte berättelsen i sig som är intressant utan vad det var som triggade igång berättelsen. Alla barn är olika och lär på olika sätt, det kommer an på oss pedagoger att se och möta upp barnen där de befinner sig."Om vi vill förändra något i förskolan så räcker det inte att bara tala i termer av förändring" Christina Werner Godee, Lyssnandets och seendets villkor). Detta kräver självklart öppna, vakna, modiga pedagoger.
"Det handlar ytterst om att utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet sker i enlighet med målen och undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan". (Lpfö 98 reviderad)
Litteraturförteckning
Lenz Taguchi, Hillevi. Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm: Stockholms universitets förlag, 2011
Wehner-Godee, Christina. Att fånga lärandet. Stockholm: Liber, 2010
Wehner-Godee, Christina. Lyssnandets och seendets villkor. Stockholm: Stockholms universitets förlag, 2011
Utbildningsdepartementet. Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010. Stockholm: Fritzes
