onsdag 26 februari 2014

Margareta Normell

Efter att ha lyssnat på Margareta Normell, blir det ännu mer tydligt hur viktigt bemötande är. Hur fel det kan bli, hur man kan ge en människa egenskaper den egentligen inte har. Vi blir till i andras ögon. Vad vi klarar eller inte klarar kan komma ifrån hur vi blivit bemötta. (Talar någon om för dig att du ex. bör undvika matematik och kanske satsa på något annat, är det väldigt lätt att tro och intala sig själv att man suger på det.)
Mentalisering, att intressera sig för vad man själv och andra tänker, känner, bli nyfiken på och fundera över varför någon reagerar på ett sätt som känns helt obegripligt.
Det är väldigt lätt att istället bli ledsen, förbannad, eller ta åt sig. Åter igen en träningssak. Det Margareta sa, att bli bättre på att reagera spontant i stunden, skulle jag behöva träna på.
Att få lov att känna färdigt sin känsla! Inte direkt servera en lösning eller försöka få någon att tänka på annat, man kanske bara behöver få ventilera.



Det blir till att läsa boken! Pedagogens inre rum : om betydelsen av känslomässig mognad.
Margareta slog även ett slag för grupphandledning, något som flera kollegor har flaggat för, lite som en fortsättning av mentorgrupper. Man blir aldrig klar och fullärd.

1 kommentar:

  1. Har hört några som läst boken "Pedagogens inre rum" och den skall vara väldigt bra.

    Hur vi bemöter andra både barn och vuxna är så otroligt viktigt. Att få en känsla om att man är viktig och att andra ser dig, är så betydelse full för oss som människor. I boken "Professionell vägledning" av författarna Hägg/Kuoppa skriver de att de första fem minuterna av ett möte påverkar den fortsatta utvecklingen. Detta bär jag med mig i mötet med andra. Att ge varje barn och förälder ett varmt välkomnande på morgonen och att på eftermiddagen lyfta positiva situationer som hänt under dagen, ger dem en känsla av att att vara betydelsefulla och en positiv förstärkning av deras självkänsla.

    Kul att få läsa alla dina bra reflektioner.

    SvaraRadera